Sagan om Emily.

Dumma yrsel jag har på morgonen. De 2 senaste dagarna har det inträffat. Gick upp i morse och kände hur allt snurrade. Till slut gick det inte. Jag la mig i soffan en stund och försökte slappna av och fokusera på en punkt. Det kändes som att ögonen snurrade på mig. Attans, lägger mig en stund igen. Provade gå upp 2 gånger, men inte förrän 2 timmar senare var det onda över. Vad less jag blir när jag vill till skolan men inte kan. Jag gick dit i alla fall. Mina klasskamrater verkade inte så engagerade så jag tror inte jag missade något direkt.

Efter lunchen är klassen som försökskaniner(!) i ett nytt projekt där elever från olika länder i EU kommunicerar - som resluterar i någon form av redovisning. Vi fick riktigt mycket ansvar och det kände jag direkt att det här kan nog spåra ur direkt. Men det löste sig snabbare än förväntat. Jag insåg att jag har lätt för att sucka och stämpla folk. Jag vill ha det organiserat, folk ska ta hänsyn till andra, vara seriös, och icke-negativ. Men jag verkar ha för höga krav. När det blir så sitter jag och tänker Skjut mig. Jag vill bara ut och strunta i det hela. Men där sitter jag och anstränger mig. Lite snäll och duktig känner jag mig.

Mycket gjort idag, men det finns mer på listan...
Bollen kommer i rullning...
Det gör mig glad.