Sagan om Emily.

Jag kunde aldrig tänka mig att det var såhär skönt att komma hem till svensta igen. Nu har jag avlastat mina problem lite och fått sympati från T. Det finns fortfarande kvar, men nu känns det i alla fall bättre.
Här har jag mest existerat och njutit av sommaren, även om vädret inte är det bästa, än.

Jag kan fortfarande inte förstå. Dom bryr sig om mig och vill mitt bästa. Ändå ska de ösa allt över mig. Det ger fel effekt. Jag kan inte säga ifrån, för jag vill inte göra dem ledsna och svika dem. Men att göra så mot mig är... dumt, negativt, inte bra... Det är bara dumt att tynga ner mig. Jag flyttade hemifrån för 3 år sen, då borde dom ha släppt taget, istället för att dra mig tillbaka...