Att gå sin egen väg
Det är allt för många personer i min omgivning som enbart kritiserar mig. Detta gäller hur jag vill göra i framtiden. Planer: lägenhet i Östersund, tidigast augusti. Plugga beteendevetenskap på distans, därför att jag är inte så positiv till att bo i Härnösand eller att pendla från Sundsvall. Jag vill bo med min sambo i Östersund.
Jag upplever att de flesta tycker synd om mig och vill mitt eget bästa och att jag flyttar från Svenstavik - till något större. Men de utbrister med sträng eller gnällig röst: Flytta ut ur Svenstavik!
Jag får inte plugga på distans - jag ska bo i Härnösand och få nya vänner och vara upptagen 24/7 - det är ju jättekul, tänker dom. Visst, jag ser det inte negativt, bara som något jag inte vill.
Det är jättelångt, och sämre förbindelser/närmare till något "bättre" stad söderut, så det går ju inte.
Östersund är typ Sveriges 4e dyraste stad att bo i. Man kan ju inte slösa pengar på att bo där.
Det är ungeför som om om jag var du skulle jag... Vadå? Ångrar dom sitt liv så himla mycket?
Det är ingen som någonsin tänkt på att det är mitt liv som jag ska leva och det är enbart jag som väljer hur jag ska leva?
Överkörd kallas det. Överkörd.
