När Emily blir arg
OBS! En förvirrande och icke sammanhängande text av en upprörd skribent.
19 år. Nitton, myndig, fattar saker ganska jävla bra. Inte 9. Jag menar, det är en etta innan nian också. Det är liksom runt 3650 dagar mer. Jag kan tillochmed gå själv. Laga mat kan jag också. Köra bil har jag lärt mig hur man gör också. Hur gick det till? Det kan ju inte vara sant.
Inte kan jag klara mig själv? Tänk om jag skulle gå på soc, knarka och vara hemlös? Det kanske händer? Jag behöver minst 6 personer som ser till att jag inte gör så. Jag menar jag ska ju jobba och ha ett tråkigt liv, jag ska ta lån och köpa villa mitt i Sundsvall och sätta övervakningskameror i alla rum. Då kanske jag skulle klara av det.
Shit, jag kan ju inte bo hemifrån med en äldre kille? Jag kommer ju supa varje dag. Så fort jag går ut blir jag överfallen, rånad och våldtagen, det händer alla som gör så, eller hur?
Jag har ingen fri vilja. Jag är ett gosedjur, eller en matkasse! Jag är ständigt på turné. Annars vet man ju inte hur jag mår. Jag kanske borde bo hemma tills jag är 30, det kanske är bäst? Jag ska ha hobbyerna: spela schack, lyssna på P1, läsa intressanta böcker, leva på fisk, bönor och mycket sallad. Vi får inte glömma att jag är religiös och går i kyrkan varje söndag - minst.
Håll käften era egoistiska jävlar, ni vet inte vad ni gör, era hjärnor har gett upp verkar det som. En mening till och jag trycker in hela bibeln med svordomar in i era öron. Ni säger att ni älskar mig men det ni gör är bullshit. Det är allt annat än kärlek.
Ge mig alkohol, då kan jag sitta och fnissa åt era ironiska och patetiska meningar och inte bry mig mer. Mitt svar är spydigt, jag vet. Vad kallas det nu...? Den där känslan...? JAG ÄR ARG!
Man faan vad skönt att kasta ut det. Det är inte min grej att göra det live. Av den största orsaken att det ger konsekvenser. Jag må fan skaffa anonymt nummer, då är det ganska mycket svårare att få tag i mig. Skönt det skulle vara.
Ganska ironiskt. De vill ju bara att jag ska stanna - och det blir tvärt om!
@£$#¤%%&{
- Tack!
19 år. Nitton, myndig, fattar saker ganska jävla bra. Inte 9. Jag menar, det är en etta innan nian också. Det är liksom runt 3650 dagar mer. Jag kan tillochmed gå själv. Laga mat kan jag också. Köra bil har jag lärt mig hur man gör också. Hur gick det till? Det kan ju inte vara sant.
Inte kan jag klara mig själv? Tänk om jag skulle gå på soc, knarka och vara hemlös? Det kanske händer? Jag behöver minst 6 personer som ser till att jag inte gör så. Jag menar jag ska ju jobba och ha ett tråkigt liv, jag ska ta lån och köpa villa mitt i Sundsvall och sätta övervakningskameror i alla rum. Då kanske jag skulle klara av det.
Shit, jag kan ju inte bo hemifrån med en äldre kille? Jag kommer ju supa varje dag. Så fort jag går ut blir jag överfallen, rånad och våldtagen, det händer alla som gör så, eller hur?
Jag har ingen fri vilja. Jag är ett gosedjur, eller en matkasse! Jag är ständigt på turné. Annars vet man ju inte hur jag mår. Jag kanske borde bo hemma tills jag är 30, det kanske är bäst? Jag ska ha hobbyerna: spela schack, lyssna på P1, läsa intressanta böcker, leva på fisk, bönor och mycket sallad. Vi får inte glömma att jag är religiös och går i kyrkan varje söndag - minst.
Håll käften era egoistiska jävlar, ni vet inte vad ni gör, era hjärnor har gett upp verkar det som. En mening till och jag trycker in hela bibeln med svordomar in i era öron. Ni säger att ni älskar mig men det ni gör är bullshit. Det är allt annat än kärlek.
Ge mig alkohol, då kan jag sitta och fnissa åt era ironiska och patetiska meningar och inte bry mig mer. Mitt svar är spydigt, jag vet. Vad kallas det nu...? Den där känslan...? JAG ÄR ARG!
Man faan vad skönt att kasta ut det. Det är inte min grej att göra det live. Av den största orsaken att det ger konsekvenser. Jag må fan skaffa anonymt nummer, då är det ganska mycket svårare att få tag i mig. Skönt det skulle vara.
Ganska ironiskt. De vill ju bara att jag ska stanna - och det blir tvärt om!
@£$#¤%%&{
- Tack!
Kommentarer
Trackback
