Sagan om Emily.

Jag är antagen till distans. Därmed struken från den normala underviningen. Det var jag ju inte beredd på...
I alla fall, det var ju det här jag ville från början och det är det jag vill nu. Jag blir bara förvirrad av dessa system.
Jag är i en mycket skum situation med privata faktorer. I en 3a med 3 ungkarlar klingar verkligen inte fint. Sundsvall är inte så populärt och Härnösand kostar pengar och är helt enkelt för långt bort.
Det är inte lätt att bli vuxen, men det är fullt av möjligheter och man får inte glömma bort att ha kul.
Just nu är jag lite blind, bara.