Mindre handikappad
I onsdags var det dags att åka till Jämtland igen. Denna gång för att virra runt på sjukan i Östersund så dom kan få ta hand om min stackars arm. Min lärdom: ta alltid huvudentrén. När jag väl fick träffa doktorn så började dom med att ta bot gipset. Det var en skön och konstig känsla. Armen var blek, gul, blå och lila. Sedan frågar han om jag skulle svimma. Bäst att känna efter: jo, det snurrar lite. Bäst att lägga sig ner. Fick kortare gips. Iväg till röntgen. Såg bra ut. Snacka med doktorn igen. Det som hade hänt i min armbåge var att jag hade försökt vrida den ur led (inte med vilje, hehe) så att ledbandet hade dragit med sig fästet. Jag är ordentligt stel och det är lätt att den hamnar i ont läge. Men jag kunde sätta igång med sjukgympa direkt. Det kan ta flera månader innan rörligheten är tillbaka.
I torsdags hade Älskling ledigt så vi myste ungefär hela dagen. Vi var på ica och köpte mat. Mot kvällstid blev vi sugna på något gott så vi gick till Statoil och köpte chips och dip med våra 62 50öringar. Det gav ett gott skratt.
Fredag. Dags för skola. Hade självstudier. Så jag hämtade ut min laptop. Satt och lekte med den halva dagen.
Idag jobbar Älskling. Jag ska nog tvätta. Men det behövs göras mycket mer i lägenheten. Ikväll vill jag hitta på något. Pojkarna lär öla om det händer något. Då kan jag... ligga i sängen med min laptop? Plugga behövs ju också, men hjärnan orkar inte. Promenad kanske? Vi får se vad som händer...
Vad tråkigt med bruten arm och sånt. Det är jobbigt att ha gips.
