Personligt
Det kändes rätt jobbigt att komma hem den här gången. Jag kom hem kl 23 på lördan. Redan då hade syster sagt att hon skulle vara hemma en viss tidpunkt och se one tree hill tillsammans med mig på sönda'n. Klart hon och mamma ska börja tjafsa och hon var hemma sent. Sånt vi pratat och planerat bara försvann. Sen fortsätter det så. Dom tjafsar lite nu och då och syster ägnar minst 90 % av sin tid till sin pojkvän. Gör de något märkvärdigt? Nej. Sitter framför tv eller dator. Skiter i vardagssysslor som läxor, extrajobb etc...
För mycket om dom nu... Jag tänkte bara på: Har inte dom saknat mig? Jag hör ofta det i telefon. (Tillägger att jag är här ca en helg per månad). Jag ifrågasätter varför det alltid blir så. Jag tror att när jag kommer hem finns det någon rolig aktivitet vi kan hitta på, som alla vill göra, men det blir alltid någon situation, som oftast resulterar i att vi blir fast hemma och gör olika grejor, med en dålig stämning. Vad är felet? Jo, jag förväntar mig för mycket. Men hur kul är det att komma hem och lyssna på samma diskussion (som har blivit tjafs)? Personligen tycker jag att det finns en tonårsrebell som ska töja på regler.
Jag tror alltid att något har förändrats eller att det ska finnas någon liten annorlunda grej, men det blir alltid något negativt. Jag blir både upprörd och deppad av det. Nu känns det som att kaoset är nära, på torsdag åker vi till stockholm där det på något sätt är en stelare stämning. Jag känner på mig att jag kommer bryta ihop om det blir någon liten diskussion eller något, men samtidigt försöker jag se positivt, positivt och realistiskt.
Det är bara jag som kan ta tag i det och göra något åt det.
För mycket om dom nu... Jag tänkte bara på: Har inte dom saknat mig? Jag hör ofta det i telefon. (Tillägger att jag är här ca en helg per månad). Jag ifrågasätter varför det alltid blir så. Jag tror att när jag kommer hem finns det någon rolig aktivitet vi kan hitta på, som alla vill göra, men det blir alltid någon situation, som oftast resulterar i att vi blir fast hemma och gör olika grejor, med en dålig stämning. Vad är felet? Jo, jag förväntar mig för mycket. Men hur kul är det att komma hem och lyssna på samma diskussion (som har blivit tjafs)? Personligen tycker jag att det finns en tonårsrebell som ska töja på regler.
Jag tror alltid att något har förändrats eller att det ska finnas någon liten annorlunda grej, men det blir alltid något negativt. Jag blir både upprörd och deppad av det. Nu känns det som att kaoset är nära, på torsdag åker vi till stockholm där det på något sätt är en stelare stämning. Jag känner på mig att jag kommer bryta ihop om det blir någon liten diskussion eller något, men samtidigt försöker jag se positivt, positivt och realistiskt.
Det är bara jag som kan ta tag i det och göra något åt det.
Kommentarer
Trackback
