Under ytan
Jag är less, arg, ledsen, besviken, deprimerad... Det är hur många känslor som helst, och idag känner jag att jag klarar inte av vardagen. Det började i måndags då jag förstod att det går inte att nå samma nivå som jag hade innan jag bröt armen, men sedan tisdagkväll så var det en privat orsak. Det känns bara som att jag behöver pausa en vecka, ta tag i problemet och sedan jobba mig tillbaka.
Tårarna forsade ordentligt igår. Det var först för att jag blev arg, sen för att personen i telefonen började gråta, men också av omtänksamhet. Sen ville det helt enkelt inte sluta, plus att tobbe kom med puttinutt-prat. Jag fick inte så värst mycket sömn, nej. Men det är mitt sätt att släppa ut allt för att sedan må bättre. Men just den här årstiden/perioden kan det hålla i sig ett tag.
