Sagan om Emily.

Jag ligger fortfarande i sängen och kollar igenom det sista av One tree hill säsong 1, klockan är ju "bara" 11. Min pojkvän är i Östersund och tar ur skruvar och ståltråd från sin tidigare krossade knäskål (skoterolycka). Så jag sitter här och längtar efter honom. Det är jättefint väder idag med, klarblå himmel. Man kanske borde ta sig ut och hitta på något. Hmm... det enda jag får fram är att köpa en termos och sitta i en snödriva och ha det gott. Hästarna är också ett alternativ, men jag känner mig för lat för det. Vi får se vad som händer...

För er som inte hänger med i svängarna ska jag flytta tidigast i maj. Inte mitt beslut men det hör inte till var jag vill komma. Jag hittade en jättefin 2a som jag vill ha. Självklart är den för dyr. "Du har ju ingen egen inkomst." Varför inte stämpla mig som värdelös som ni alltid gör? "Stackars dig, du är student. Du är fattig." Jag blir bara så förvirrad när alla lägger sig i. Och som senast när jag väl hittat en väg så är det som att jag är dum i huvet. Mitt mål är att hitta en väg och följa den, då är jag lycklig. Det handlar inte om att ha ett bra betalt jobb och ha världens pojkvän som är miljonär och inte har nåt annat liv än att ge kärlek och skämma bort en, det handlar om att göra vad man själv vill och själv känna att man trivs och är lycklig, det går alltid att ångra sig i livet. Det jag ser att det är många som ångrar sig, men skiter i att göra något åt det.