Sagan om Emily.

Nej, jag lär inte hitta något sommarjobb. Det känns som så även om jag försöker. Jag har inte koll på någonting.
Jag: Du kan väl försörja mej i sommar? ;-)
Pojkvän: Har jag jobb så självklart.
Jag var ju inte ens seriös. Haha. Men då vet jag det. Då kan jag sitta och vänta på att han får jobb då...
Men jag vet! Man kanske ska göra någonting själv så att man sedan kommer nånvart i livet. Men jag vill inte in i framtiden. Jag vill stanna här. Framtiden skrämmer mig just nu. Samtidigt som att vara mittemellan är det värsta jag vet.