När Emily blir arg
Min mamma kan säga saker som att vi hinner övningsköra. Att vi lämnar platsen vi är på ganska "snart". Snart är ett mycket bra ord, dom jag hört det av håller inte "snart", det borde sägas som någon timme eller sedan. Då blir jag sur! Riktigt gräl kan inträffa. Jag upplever det som att jag släpper ut vad jag känner - mamma (eller annan) attackerar. Jag är det där som vill ha det organiserat, bara att nån kan komma ner på jorden och sluta fejka och ta oss nånvart.
Nytt försök:
Emily: I alla fall så drar jag till stan med Katta. Är lite sur på dig och allt du sagt till mig och att du tar på dig för mycket - som vanligt.
Mamma: Okej jag förstår dig. Sorry. Kram kram
Wow. För det första tycker jag att jag får in stöten jag går och super mig redlös på stan, typ och sammanfattar det jag vill ha framfört. Det bästa är att jag för första gången (tror jag) får en ursäkt. Starkt jobbat, morsan!
