Sagan om Emily.

Jag och vovven har det jättemysigt på mornarna. Han sover under mitt täcke. När mamma är hemma är han typ enbart med henne.
Under dagens morgonpromenad Står han ett tag vid en soptunna, men inget märkvärdigt. När vi kommit några meter dyker det upp en trött katt. Vi tar oss inte så långt eftersom vovven ska stå och kolla så mycket. Katten börjar följa efter oss. Jag litar verkligen inte på katter då och är medveten om att min hund kan få ett anfall närsomhelst. Så jag lyfter upp honom. Han börjar skälla så klart. Fin arm jag har. När katten är ur sikte så slickar han mig i ansiktet.

Denna morgon tillbringas med körkortsboken i handen, i mitten på dagen körning, och efter det en fika med Amanda som blev 18 igår. Har tur med vädret denna dag :-)