Sagan om Emily.

Just nu är jag riktigt arg så det här inlägget kommer inte alls gå ihop.
Min mamma lyssnar inte på folk (visst, det är inte lätt när vi är 2-3 pers som pratar i princip samtidigt), uppfattar fel, gör lite egna bestämmelser så på en dag får jag höra en massa ja, nej, jaha, ja, nej. Det värsta är att ingen fattar problemet och alla är så egoistiska så det går på samma spår.
Jag går till mitt rum, eller oj, vardagsrummet, för att sura lite. Good luck !

Måste jag sitta här och säga tydligt Jag har mitt eget liv nu, det är enklast för mig ? Det kommer såra så många men jag har tillbringat 16 år med familjen. Kan jag få ta en paus nu?!