Sagan om Emily.

Fjortismorsan stängde ut vovven så han blev psyksjuk igen. Så jag gick till stan och tillbaka. Till middag åt vi kycklingwok med pinnar! Gaaaah! Jaja, det funkade efter lite krångel. Vuxenpoäng? ;-) Sen frågade hon om jag kunde plocka ur diskmaskinen. Klart det skulle bli tjafs om det. Det var inte det att jag inte kunde, utan att hon ska bo i sin lilla bubbla och attackera i diskussionen hela tiden. Det verkar som att ursäkter bara existerar i sms.
Hon sa också att vi skulle ta ta i körningen. Jag svarade med: Ja, jag tror på dig den här gången, med andra ord, den enda gången. Klockan halv sex: Jag kör R till bussen, sen har jag möte till nio.
Hallå! Tyck synd om mig någon.
Varje gång jag kommer hit och tror att det ska bli bättre, vill jag bara vända igen.